maggiebrown

Igårkväll 23:30 fick jag ett fruktansvärt samtal av min Fru. Hon ringde för att berätta att hennes mamma dött. Jag kunde inte fatta vad hon sa. Det har jag nog fortfarande inte gjort. Nej, jag har inte det. Det var bland det värsta jag hört. Hur ska hon klara det här? Först hennes mormor för bara några månader sedan och nu hennes mamma. Hennes egna mamma! Det här får en att själv fundera över livet och sina nära och kära. Jag skulle aldrig orka med om någon närstående till mig skulle dö nu.
Hur kan livet ta slut så fort?
Det känns så konstigt overkligt! Som att det inte händer. Precis som en dröm.

Hjälplös känner man sig just nu. Man vill ju såklart kunna hjälpa sina vänner när dom har det svårt. Men det är inte så lätt. Speciellt när man inte vet vad man ska säga eller göra. Och så tänker man ju såklart att dom har ju sina syskon och pojkvänner och så, så dom klarar sig alltid. Så kanske det också är men man vill ju ändå finnas där. Överflödig kanske man är. Men det handlar väl om att man kanske bryr sig. Antar jag.
Jag gick ju igenom det här med henne när hennes mormor dog, men nu vet jag inte vad man ska göra när hennes egen mamma inte finns längre. Ofattbart!