maggiebrown

Det här blir det sista blogginlägget på den här bloggen.
Nu stänger jag ner och flyttar till en annan plats!

Det känns som det äter upp mig från insidan.
Jag försvinner mer och mer ju mer jag tänker på det.
Det gnager.
Det gör ont.
Bit för bit...
Är det sånt här man kan bli galen av?
Måste få prata om det.
Men jag försöker låta bli att tänka på det.
Vill inte tänka på det.
Hålet blir större, och större, och STÖRRE ju mer jag tänker på det.
Det är äckligt!
Önskar för allt i hela världen att det aldrig hänt!

Då var det, om en timme, dax för träningspass 6 denna vecka.
Det gäller att ligga i medans ångan är uppe.
Man vet ju som aldrig när den går ur en.
Men idag fick jag som lite bekräftelse via vågen att det faktiskt fungerar.
Jag har gått ner 1,2 kg!
Snacka om att man blev glad. För ett drygt kilos viktnedgång.
Jajjemen, det börjar gå åt rätt håll det här.
Så, nu blir det väl vägning varje söndag framöver.
Jag satsar på att gå ner 10 kg. Minst!
Så framåt sommaren är man förhoppningsvis ganska så slimmad. Och trimmad. Och tränad.
Ja, det gillar vi!

Idag strålade solen, eller den gör det fortfarande, men vilken underbar dag!
Man känner sig nykär och är så glad så glad.
Kanske har träningen med saken att göra också?
Och så att det faktiskt börjar närma sig våren på riktigt.

Idag åkte jag och darling och kollade på ett litet hus. 2 rok.
Det var skitfint. Och såklart vill jag ha!
Uteplats, nyrenoverat kök och sovrum och lite i badrummet.
Trägolv och paneler. Strax utanför stan.
Lite halvlantligt, precis som jag vill bo.
Bara att släppa ut ungarna utanför dörren.
Det var ganska billigt med.
Vi får väl kolla upp det där. Men jag vill ha! Vill, vill, vill!

5 gånger har jag nu tränat den här veckan.
Jävlar vad jag ligger i alltså.
Det är roligt och det är skönt att svettas.

Ikväll slutar älsklingen 19. Började tidigare, 14.
Så ikväll får jag äta middag med honom. <3
Det blir hasselbackspitutis och fläskfilé i currygrädde och bananer.
Så himla gott!
Och så kanske, men bara kanske, ett glas vin. Jag är hemskt sugen på det.
Men har ju lovat mig själv att inte dricka på ett halvår.
Så får se.

Pratade med Izolde idag. Min lilla älskade diamant.
Fy faaaaan, vad jag längtar efter henne nu. Det går inte att beskriva med ord.
Så fort jag hör henne i telefonen så börjar jag nästan gråta.
Hon sa iallafall att dom hade råttor i källaren och så ville hon att jag skulle komma.
Om en vecka ses vi, sa jag då.
Åh, jag älskar henne mest i hela stora vida världen!!

Idag vaknade jag i tid.
Hade ställt klockan på 9 men hade redan vaknat några gånger.
Men jag drog mig till 10.
Fick tvinga upp Tony först....

Sedan frukost och sedan halv 12 åkte jag ut till mamma. Vi skulle på Core-pass på lunchen.
Det gick bra. Svettigt och jobbigt, precis som det ska vara.
Och nu ikväll 19:45 är det spinningpass som jag är sugen på att gå på. Så det blir nog så. Om det finns platser kvar, man måste ju boka tydligen.

Efter det är det dags att hämta älsklingen på jobbet. Hem och duscha och sova. Kanske en liten pokerturre ikväll tydligen. Antar att jag kommer vara ganska trött ikväll ändå.

Imorgon blir det ännu mer träna. Om jag inte har världens träningsvärk! Det kan ju hända...

Och om en dryg vecka kommer mitt lilla hjärta hit! Fy fan vad jag längtar efter henne.
Idag ringde hon och frågade mig om jag visste var hennes hammare var.
Hon blev ledsen när jag inte kunde komma dit.
Åh, jag blir alldeles gråtfärdig. Vill ha henne hos mig jämt, jämt, jämt!
Saknar henne något fruktansvärt!

Jag har börjat bli en riktig friskis nu.
Idag på lunchen var jag och mamma på lunchgumpa.
Imorgon blir det core på lunchen och senare på kvällen funderar jag på att testa spinning. Det är bas då, så det kanske passar mig som inte har skitbra kondis.
Förhoppningsvis.
På fredag blir det ett till pass på eftermiddagen.
Härligt det är att träna alltså!

Ja det blev bara en halv träning idag.
Jag kunde inte mer. Orken fanns där inne någonstans men jag kände redan tidigare idag att det kanske inte var en så himla bra idé just idag med tanke på omständigheter, men jag testade ändå, och mycket riktigt. Jag skulle nog ha stannat hemma.
Men, jag fick till 25 min träning ändå.
Bättre än inget.
På torsdag blir det nog core på lunchen.
Är sugen på att börja med spinning också.
Men det värsta måste lugna ner sig innan jag börjar på riktigt verkar det som.
Önskar det var annorlunda.
Fast nu kan jag iallafall le och skratta på riktigt. Så ett steg i rätt riktning.

I helgen, lördag till söndag, hade Tony barnen. Dom var hit på lördag eftermiddag efter en sväng på badhuset. Lekte, såg på film, fikade och åt middag.
Sedan åkte dom för att sova.
Jag kom dit lite senare. Ville inte vara utan han på lördagkväll. Mådde inte alls bra i lördags.
Så åkte dit och han och hans kompis såg på hockey och jag började lira 2 turneringar poker.
Och gissa vad då. Det hela slutade med att vi vann ungefär 2300 kr!
Så då blev man 2000 kr rikare då. Välbehövligt. Pengarna finns på kontot om några dagar.

Igår åkte jag, Tony och hans barn och mina föräldrar ut till Stocke Titt och fikade lite. Det var mysigt. Det var ganska mycket folk där trots att det är vinter.
Annars åker man bara dit på sommaren.

Sommar ja....
Som jag längtar!

Ikväll jobbar karln och jag ska försöka göra provet på en annan dator än min eftersom det inte verkar fungera på min. Förstår inte varför.
Annars vet jag inte alls hur jag ska göra.

21 ska jag hämta Tony på jobbet. Sen blir det TV för resten av kvällen.
Och snart mat.

Och så, icke att förglömma!
Fick veta idag att en vän och hennes man ÄNTLIGEN fått en liten bebis i magen!
Efter alla dessa år har dom äntligen fått hjälpen dom så länge väntat på.
Nu är det bara att hålla alla tummar och tår som finns i hela världen att det blir bra av det här. Att det håller sig kvar där inne. <3

Inatt hände något märkligt som jag vill dela med mig av.
Jag måste nog gå tillbaka till för ungefär ett år sedan för att först kunna förklara det hela.

För ungefär ett år sedan hade jag ganska nyligen separerat från dotterns pappa.
Jag bodde själv igen.
Jag jobbade natt på krogen och extra på hotell.
En natt vaknade jag av en stark doft av herrparfym i mitt sovrum. Izolde låg bredvid mig och jag blev livrädd att någon var inne i min lägenhet.
Jag ringde upp hennes pappa och berättade och samtidigt som jag hade honom i luren på utifall det faktiskt skulle vara någon inne hos mig gick jag runt och kollade, men vi var ensamma.
Det läskiga med det här var att ytterdörren var olåst.
Det var precis som att någon ville säga åt mig att gå upp och låsa dörren om oss.

Någon vecka senare skulle jag jobba på hotellet. En helg tror jag det var.
Jag skulle börja kl 9 eller om det var 9:30.
Iallafall vaknade jag med ett ryck av att någon eller något vrider om ena persiennen i mitt sovrumsfönster åt fel håll. Det blev ljusare och jag slog upp ögonen livrädd. Först fattade jag inte vad som hänt men sedan såg jag att persiennerna var åt varsinna håll.
Det kändes som att någon passade mig och såg till att väcka mig så jag kom upp i tid till jobbet.

Det här hände medans jag mådde jättedåligt. Jag var totalt nere. Kände ingenting. Ville ingenting. Allt gick på rutin, eller vad man ska säga. När jag tänker tillbaka så kommer jag inte ihåg sådär jättemycket mer än att jag var riktigt deppig.

Hur som helst.
Sedan den gången har det inte hänt något sådär jättestort. Jag tycker mig ha hört saker, diffust, så jag kan inte på rak arm säga att det faktiskt spökar på riktigt.
Men så inatt, här hemma hos mina föräldrar så hände det igen.

Jag sov och vaknar av att jag känner hur någon sätter sig ner på sängen. Vid mina knäveck.
Jag låg på sidan in mot väggen och känner hur någon eller något liksom försiktigt sätter sig ner och sedan hur det här något lutar sig mot mina ben/knäveck.
Just då tänkte jag inte så mycket på det utan somnade om.
Och så imorse när jag vaknar så känner jag mig på något vis så utvilad. Jag känner mig som ny på något vis. Som att själen har fått nytt liv. Eller att jag fått mer liv i mig. Mer glädje än dom senaste 2 veckorna.
I fredags bröt jag ihop vid middagsbordet och sprang iväg och tjöt som ett litet barn. Det gick inte att stoppa.
Igår var dagen en enda pina.
Men idag känns det helt annorlunda.
Så lätt.

Så min tanke med det här just nu, är att det kanske var någon eller något som kom och tog bort det jobbiga och tröstade mig och fick mig att komma till ro igen.
Tankarna och känslorna kommer för alltid att finnas kvar men kanske ville den eller det hjälpa mig så jag inte behöver ha den där tyngden över mig.
Kan det vara så?
Jag hoppas det är så.
Jag vill inte se mina livlösa ögon i spegeln igen.
Jag som alltid är glad.
Jag som alltid ska vara glad.
Men nu kanske jag börjar bli mitt gamla jag.
Efter inatt.
Så, kan det verkligen vara så att jag fick en hjälpande hand inatt?

303 låter som en sjukhusavdelning.
Välkommen till plan 3, avdelning 303.

Har just ätit en bit på en skagenbaguett.
Den var helt ok. Kladdig. Så jag bröt den i 2 delar.
Cola.
Kanske en bit choklad senare?

Vi har sett Sommaren med Göran. Andra gången för mig.
Den var bättre än jag kommer ihåg.
Och nu längtar jag ju inte mindre direkt efter sommaren.
Midsommar. God mat. Sol. Långa, varma, soliga kvällar.
Grilla. Bearnaisesås. Färskpotatis.
Men just bara sommar!

Det händer inte alls mycket här på sjukhuset.
Vi såg filmen och sedan gick vi ner till cafeterian och köpte mackor.
Fick till internet så vi kan surfa lite.
Men annars inget alls direkt.

Jag är törstig som aldrig förr.
Lite yr.
Vill ut och få luft.
Får vänta med det.

I över ett år har jag skrivit här nu.
Förut hade jag babyblogg.

Nu var den första etappen avklarad iallafall.
Nästa och sista blir på fredag.
"Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys"
Eller så inte...
Men ingen ångerrätt finns och jag ångrar mig ändå inte.

Det som inte gör en svag gör en starkare, eller hur var det?
Jävlar vad stark jag kommer vara alltså.

Fuck this right now...

...då kommer mitt lilla troll hit! <3 <3
Och jag längtar som aldrig förr.
Då ska vi gå på badhuset och Djungelhuset och göra en massa roliga saker.
Hoppas det är bra väder och inte svinkallt, som sist hon var här, så vi kan vara ute lite också.
Vi ska ses i Sundsvall och hämta/lämna på IKEA. Det passar nog ganska bra. Äta lite lunch och så kan hon springa runt där ett tag innan hon måste åka bil i 2 timmar till.

Nyss har jag läst en massa sidor till i Biologiboken. Men nu börjar det bli mer intressant. Jag tycker inte att läran om cellerna är direkt jätteintressant, så det är rätt långtråkigt att läsa om det, men nu när den börjar informera om människans kropp, fosterutvcekling och när människan blev till, det är mycket roligare att läsa om.
Renskrev insändningsuppgiften idag med och skickade in den.

Ikväll är det bara jag och pappa hemma.
Mamma är uppe i Åre på Copperhill med jobbet. Äter god mat och har möten antar jag. Lyxliv!
Tony jobbar första dagen (eller kanske kvällen ska man säga) på sitt nya jobb. På onsdag börjar han på riktigt tydligen.
Och han fick inte stugan ute på landet. Var någon annan som hade flyttat in. Konstigt när han sa att han ville ha den.

Hoppas på att få träffa C och V i veckan med. När dom inte har allt för mycket att göra. Tänkte hälsa på i lördags men då hade dom fullt upp. Var ett tag sen men träffade dom nu. Och nu när V är "friskförklarad" så kan man ju träffas oftare. Jag är så himla glad för deras skull att lilla V är frisk. Lilla gubben....
Man är ganska glad att man har ett friskt barn och man hoppas att man aldrig kommer hamna i deras situation, för hur skulle man orka? Hur klarar man det?

Ikväll, om en timme, börjar Guldbaggegalan. Den tänkte jag se. Det årliga, som vanligt.
Sedan är det dags att hämta Tony på jobbet. <3

Varför måste det göra ont i hjärta och själ?
Hjärta och smärta.
Konstiga drömmar.
Funderingar hela dagarna.
Det enda som får mig på andra tankar är skolan just nu.
Nu har jag suttit och googlat om Klamydia. En bakteriesjukdom. Chlamydia trachomatis.
Vidare ska jag ta en virussjukdom. Kanske HIV/AIDS?
Så letar mig bort i sukdomarnas värld för att slippa tänka klart.

Inatt fick jag hem en nådigt full karl.
Han pratade en massa fyllesnack som vanligt. Jag fick inte se hur filmen slutade. (fast jag har sett den några gånger men den är ju så bra så jag ville ändå se den)
Stängde av och han slocka på en gång.
Jag efter ett tag.
Väcktes ganska snabbt av en jävla armbåge som kördes in i huvudet på mig.
Jag, arg som ett bi, kasta iväg armen men fick snabbt tillbaka den i huvudet. Gjorde så några gånger och frågade vad fan han höll på med.
Fick ett argt svar tillbaka om att jag skulle hålla käft och så armbågen igen.
Jävla fyllesvin.
Det slutade med att jag, fortfarande arg som ett bi, tog mina kuddar och gick in i datarummet och bäddade ner mig i sängen där.
Men så vid 5 imorse blev jag väckt av en hyffsad tillnyktrad karl som frågade varför jag låg där.
Några pussar och kramar och förlåt och så fick jag sova klart i min säng.
Helst hade jag velat att han sov hos bror sin inatt men han ringde och ville komma hit så då fick han väl det.

Pappa frågade imorse vem som hade ätit skorpor i hela köket inatt. Ja, gissa 3 gånger, sa jag.
Han hade knatat runt på smulor ett bra tag innan han fick bort allt.
Pinsamt Tony!

Ibland känns det som bloggar är i stort sett samma som Hänt Extra.
En del lägger verkligen ut HELA sina liv. Precis allting. Inga hämningar alls.
Jag vet att jag lägger ut ganska mycket, men vissa saker vill jag inte att hela världen ska få veta.
Men det är kanske det som gör en till en bra bloggare, då man lägger ut allt. Eller?
Det blir nästan så att man blir "vän" med bloggaren till bloggen man läser.
Virituell kompis.
Jag föredrar mina IRL-vänner.

Tony bor ju här hemma hos mig som sagt men häromdagen var vi iväg och kikade på en liten stuga ute på landet som en familj ska hyra ut. Den var jättemysig. Högt i tak med bjälkar, vita väggar, panel, nytt fräscht badrum, underbara fönster och trägolv. Själva stugan sitter ihop med boningshuset, men med egen igång, toalett och kök. Familjen hade bott där själva när dom renoverade inne i huset. Det är ett stort rum med en gammal öppen spis i mitten av rummet. Jättemysigt var det.
Han ville ju såklart ha det och skulle höra av sig igår om det.
Får se om han får det, men det tror jag.
Det ligger fint till. 1,2 mil från stadens centrum, ute på landet. Precis lagom långt in till stan och precis så som man vill bo.
"Du MÅSTE vara där ute med mig jämt" sa han. Gulliga han.
Och jag vill ju inte vara utan honom. Aldrig mer. Mår illa bara när jag tänker på det, så jag försöker låta bli.

Igår skulle jag börja på första insändningsuppgiften i Bio B Jag fattade ingenting. Jag blev så frustrerad av det så jag började nästan gråta. Jag skickade iväg ett mail till läraren och fick svar idag.
När jag satte igång med det för ett tag sedan var det klart på en kvart typ. Det var superlätt!
Har bara 2 uppgifter kvar på den innan den är helt klar, men det tänkte jag ta senare ikväll. En labbrapport, hur man nu skriver en sådan nu igen, och så en uppgift där jag ska skriva om en virussjukdom och en bakteriesjukdom. Det är nog inte heller så himla svårt.
Skönt att få det avklarat. Sedan har jag hela helgen på mig att läsa resterande sidor i böckerna innan jag ska påbörja nästa veckas studier.

Ikväll är Tony ute på rajraj. Eller pokerturnering på sitt nya jobb. Trots att han inte börjar förren på måndag så fick han vara med på afterwork ikväll. Det skulle tydligen bli käk och sedan en pokerturre.
Hoppas han vinner! Det var ju några tusen. Fast han skulle inte ut efteråt, vad han sa. Så får väl se hur det blir med det.

Jag var så himla trött igår så jag orkade knappt sova. Vaknade tidigt som attan imorse och var vaken i drygt en timme. Såg på TV och kunde inte somna om. Hade världens dröm, som vanligt, så jag vaknade av den. Det är typ samma varje natt nu för tiden. Jag hatar det!
Hoppas det blir annat natten som kommer. Vill kunna sova och känna mig utvilad.

Jag har väl mer eller mindre bestämt mig nu hur jag ska göra.
Önskar att det var någon annan som kunde säga åt mig hur jag skulle göra så jag slapp bestämma själv.
Men det är ju inte så.
Det kan ju ingen göra.
Stora problem kräver stora beslut. Och jag hatar det.

Hur ska man kunna veta vad som är rätt och fel?
Hur ska man kunna avgöra något sådant?

Jag känner mig slut som artist. Jag vill inte vara med längre.

Pajas....

2010 verkade inte hålla sig till ett bra år längre än i 18 dagar.
Det beror väl på hur man ser på det hela, men nu vet jag faktiskt varken ut eller in.
CHOCK kanske är det man kan beskiva det hela som.
Ska man skratta eller gråta?!
Ditt eller datt.
Vänster eller höger.
Öst eller väst.
Sommar eller vinter.
Dag eller natt.
Regn eller solsken.
Vitt eller svart.
Verkligen........
Skit!

Nu har jag kollat på min sida på NTI-skolan. Skolan som är via nätet. Distans. Man går inte på en enda lektion.
Det känns lätt än så länge. Vad jag såg.
Första veckan nu ska jag mest bara läsa i boken visst många sidor i dom 2 ämnen jag ska gå. Filosofi A och Biologi B är det.
Det står för varje dag vad jag ska göra för att hinna med. Superlätt! Och så länge jag följer den planeringen så kommer ju det här gå som på räls. Jag gillar det skarpt!

Det känns lite pirrigt faktiskt att äntligen få sätta igång imorgon på riktigt. Lite nervös kanske. Det tar nog några dagar innan man har kommit in i lunket antar jag. Men sedan kommer det nog bara rulla på.

Tony sover här fortfarande.
Tack mina snälla föräldrar som låter han göra det. <3
Han har ju ingenstans att bo för tillfället. Kompisen som han skulle bo hos får han inte tag i just nu heller.
Jag längtar tills vi får bo tillsammans på riktigt. Ha ett Svenssonliv.
Är det för mycket att önska?

Idag har jag städat mitt rum.
Det låter ju som att jag är 13 år och har eget rum bara.
Men, jag har iallafall städat rummet idag. Dammade av och dammsög och bytte gardiner och plockade och grejjade. Nu är det fint, ljust, och hyffsat fräscht. Synd väggarna inte var vita.

Imorgon händer det som sagt grejjer. Plugg och så lite annat smått och gott. Får se vad dagen har att erbjuda.

Men idag måste jag ju säga att vintern är underbar.
Men jag längtar så hemskt mycket till våren nu.
Varje vår brukade jag, när jag bodde sambo, storstäda där i början av mars. När dagarna är lite längre och soligare. Då bytte jag till ljusa gardiner, köpte nya krukor och blommor till fönstren, hittade dukar och annat smått och gott och grejjade en hel dag med bra musik i bakgrunden och sol in genom fönstren.
Men nu bor jag hemma hos mamma och pappa. Och det säger väl allt det?
Nu kan jag inte göra det och jag vill kunna göra det för jag tycker om det.
Jag vill ha ett hus. Ett stort ljust hus. Vitt. Vita möbler. Vita väggar. Vita saker. Vita sängkläder och en vit sänggavel. Kan jag få det?
Snälla?
Och på sommaren kan jag spela golf.
I år hoppas jag på att det blir mycket mer spel än förra året.
Jag ska ringa golfbanan på måndag och höra mig för om jobb till våren, bara på utifall det blir krångel med chaufförsutbildningen i maj.
Jag ska nog bli medlem på Östersund Frösö GK i år. Och söka jobba där med. Så jag hoppas bror vill spela massor.
Och så kanske jag kan lura Tony att börja spela med. Kanske....

Om en månad fyller jag 21 år. (läs 26) Då kommer Izolde upp och är här ett tag.
Och så vill jag att hon ska följa med mig och Tony till stugan i påsk med. Om vi kan åka dit.
Det är ju lite mer folk där då än det var där sist.
The Big Happeing i Harrsjön var väl när bilen inte startade när vi skulle åka hem, men kul att dom fick något att se på för en gångs skull. Annars kanske det kommer en älg och går förbi.

Idag var jag och Tony ner på stan. Jag skulle kolla på kläder på Vero Moda. Fick ju presentkort där i julklapp av bror men jag hitta inget. Inget alls.
Istället köpte jag kollegieblock. Tony hitta pilotbriller för 29 kr. Jag skulle också ha men jag hittade inga. Bara en massa dyra. Tråkigt.
Köpte fikabröd med oss hem.
Ikväll ska vi se på hockey hos hans kompis.

Tony sover här i helgen...och det är mysigt.
Det är så tomt att sova ensam och man blir som van att ha någon bredvid sig ganska fort. Och jag sover så mycket bättre när jag inte sover själv.
Sover bättre med Izolde hos mig också, men jag fick bara sova någon kort timme med henne varje morgon där nere. Annars var det bara pappa som fick sova med henne.