maggiebrown

Jag känner mig väldigt negativ nu för tiden och jag vet att jag skriver jävligt mycket negativa saker, men det här är fan min blogg och det är jag som bestämmer vad som ska stå i den, så det är bara att sluta läsa om det stör dig!

Nu har jag tjafsat med T igen, bara sådär! Och utan att jag sagt det minsta lilla fel så får jag höra att jag är jävligt strulig och dryg. Jaha, och vart kom det ifrån?
Det enda jag ville säga var att i och med att jag skulle flytta till Norge, som nu inte blev av, så skrev vi över Izolde till hans adress istället för min, och i och med det så fick jag ett brev hem häromdagen från Försäkringskassan där det står att jag nu förlorar mitt bostadsbidrag på 1900 kr from augusti.
Det är fan för mycket pengar för mig att vara utan.
Så jag sa att vi kunde ju skriva över henne här igen så får jag dom pengarna plus att från och med oktober så kommer jag ju inte jobba mer, om jag inte får ett annat jobb, så då kan hon ju vara här varannan vecka igen, så som jag vill ha det.
Fast jag uttryckte det lite annorlunda, jag sa att då kunde hon ju vara här "hela tiden" om det skulle vara så. Och med det menat att vi kan ha henne varannan vecka. Inte hela tiden, men det trodde ju han då och högg på en gång tillbaka och säger att bara för att jag inte åkte till Norge så ska jag fan inte ha henne hela tiden.
Och så säger han att jag är dryg och strulig och säger att han börjar fundera på om jag är dum.
Han tror tydligen att jag kanske kommer åka till Norge iallafall och det skulle väl för fan aldrig falla mig in! Aldrig i hela livet skulle jag göra det.
Varför åka till något sånt för? Vet inte ens vad jag ska kalla det där. Till en karl som säkert, som både jag och alla andra tror, dragit över både en och två brudar sedan han kom dit. Och dessutom inte alls verkar sakna en. Nej, vad ska jag med sån till?
Men det verkar han inte fatta, så nu verkar det börjas om igen.
Det känns som att det snart är lika bra för mig att åka iväg långt åt helvete där ingen vet var jag befinner mig och där ingen från mitt förflutna kan kontakta mig, där jag kan börja leva ett eget riktigt liv där ingen kan bestämma över mig mer. Där jag kan glömma allt det här som bara strular till det för mig hela jävla tiden.
Varför får jag bara motgångar hela tiden där folk ska bestämma över mig hela tiden?
Överreagerar jag? Nej det tycker jag inte. Det jag tycker och känner har fortfarande ingen betydelse alls. Jag trodde att det hade ändrats men det har det inte. Jag är bara en nolla som alla kan sätta sig på och bestämma över. Jag har inga egna önskemål och viljor utan ska helst leva efter vad andra tycker jag ska göra. Så känns det, mest hela tiden!
Är inte jag värd att bli lyssnad på och förstådd och ha en relation där man faktiskt kan kompromissa utan en massa tjafs och få höra nervärderande saker?
Jag börjar tröttna ur på det här rejält nu och det sjuka är att han lyssnar inte på det jag vill alls. Det har har aldrg gjort och kommer fan aldrig göra heller.
Fattar han inte att jag inte har det så bra ställt, och ryker då 1900 kr för mig så blir det ännu värre. Dom hjälpte till bra mycket och jag har rätt till dom.
Jag blir så förtvivlad över det här. Jag vet inte vad jag ska ta mig till snart. Där jag verkligen blir uppskattad är ju hemma hos mamma och pappa.
Jag frågade mamma om hon visste om det fanns jobb där uppe men hon visste inget på rak arm sådär. Tryggheten finns i Östersund, och inte här. Här har jag min dotter men inget annat känns det som. Ingen som kan hjälpa mig som familjen gör i alla lägen. Helt ensam är jag och har varit en massa år nu.
Jag vet inte vad jag ska göra.....
JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!!!!!!!!!!!!!!!!
Och alla som säger att det snart kommer ordna sig, men det gör ju aldrig det. När det känns bra så blir det alltid något som löser upp hela min tillvaro så totalt, och så snabbt! Var finns min räddare i nöden?
Strular det ihop sig med pengar så strular hela jävla livet ihop sig. Och en viss person är ju skyldig mig bra mycket pengar som jag förmodligtvis inte kommer få, har jag på känn. Och det suger så otroligt! Att få veta nu i efterhand vem han verkligen är. Helt sjukt. Hur kunde jag? Man jag tror alltid det bästa om folk. Jag vill inte vara skeptisk men man börjar fan bli.
Jag vill bort....bort till något bra! Jag vill också ha det bra.