maggiebrown

Inget hej fick man när man vakna och klev upp idag heller.
Känns som jag bara gör fel just nu.
Folk pratar med mig som om jag var ett barn och inte fattar nånting.
Om jag frågar nåt så svarar dom på ett vis som om dom pratar med en 3 åring! 
Jag är inte förståndshandikappad!
Och vad är det det här med att man inte ens kan säga var man ska gå iväg för någonstans med Izolde eller ens säga hej? 
Är jag så jävla osynlig? 
Tydligen.

Dom kanske tycker jag är en dålig mamma?
Men kanske dags att låta mig vara mamma till henne och låta henne vara ensam hemma med mig då.
Jag försökte få T att åka iväg häromkvällen men då fråga han bara vart han skulle ta vägen då.
Ja inte vet jag, men jag skulle ju vilja natta henne jag med. Men som det är nu så går det inte alls eftersom hon skriker efter honom så fprt han går en meter bort.
Så det är inte så jävla lätt att hjälpa henne när han är med. Det ska gudarna veta!

Och igårkväll så hade vi sagt att jag skulle sova inne hos henne, men när jag kom hem så låg T där inne hos henne iallafall så jag fick lägga mig i datarummet ändå.
Hur ska jag veta när hon vaknar på morgonen om det nu är det som han är sur för?

I förrgårkväll blev jag jätteledsen när hon verkligen såg ut att bli livrädd när jag skulle natta henne. Hon gallskrek efter T och sprang efter honom så jag gav upp och han fick natta henne ensam.
Sedan låg jag i datarummet resten av kvällen och mådde skit.