Trött
Jag är så trött. Jag orkar snart inget mer. Hjärnan hänger inte med som den ska längre märker jag. Den är seg och jag känner mig svimfärdig. Jag orkar ingenting. Vill bara sitta stilla eller helst lägga mig och sova...sova, sova, sova. Har jag järnbrist eller vad är det här?
På 4 nätter har jag sovit max 16 timmar. Det är alldeles för lite när jag har Izolde. Jag skulle ju lämna henne på dagis idag och T skulle hämta henne sen och ha henne till söndag. Men nu fick hon ju vara hemma idag eftersom hon har feber och då blir allt ännu jobbigare. Hon har skrikit och vart förbannad mest hela morgonen och så fort jag sätter mig så blir hon arg, och så fort hon inte har snutte och tutte så bli hon arg. Jag pallar inte hur mycket som helst på så lite sömn. Varför, varför kan inte jag få ha mamma och pappa här som kan ställa upp och passa henne ibland. Måste man orka jämt när man är mamma? Det känns som det är fult att be om hjälp med barnvakt. Har man skaffat barn ska man klara det och inte be om hjälp känns det som. Inte konstigt att en del brakar ihop emellanåt och gråter av hjälplöshet. Man orkar inte hur mycket som helst, och speciellt inte nu när man är ensamstående heller. Då får man ingen hjälp alls. Jag har ingen här nere som jag kan be om hjälp av. Ingen alls. Det är inte samma sak längre att ringa farmor och fråga om hon kan passa henne. Det är åt helvete att inte ha sina föräldrar i samma stad.
Jag orkar snart inget mer.
Jag hoppas att T blir klar snabbt idag på jobbet som han sa att han kanske skulle bli. Sedan skulle han vara hemma med henne imorgon. Tack, tänkte jag.
Jag måste få sova...
