maggiebrown

Igårkväll kände jag mig helt nere och imorse när jag vaknade var det lika samma.
Plus att jag i lördags hade fått ont i halsen och det sitter i än, så jag sjukskrev mig idag.
Tog mig knappt upp ur sängen. Hade kunnat sova hela dagen. Men jag ringde till syrran och pratade bort lite tid och sedan klev jag upp. Tog mig i kragen och tvingade mig upp ur sängen.
Varför ska det bli sådär ibland för?
Idag känns allt meningslöst.
Ska jag orka diska?
Ska jag orka göra något alls?
Ska jag orka gå till Izolde och hälsa på?
Ska jag orka?
Bara att behöva gå på toa känns jobbigt idag.
Såhär blir det ofta när jag haft besök. Dagen efter att dom åkt känns det såhär.
Men oftast så tvingar jag mig till att göra något men idag har jag inte den motivationen för fem öre.

Fick höra igår att moffa har en tumör i ansiktet. Han hade vart på provtagning och fått veta det för ett tag sedan. Så inom några veckor ska han in och operera bort den. Och det är inte förren då han får veta om det är en elakartad eller inte.
Och igår fick jag även höra att mamma och pappas granne har MS. Så tidvis kanske hon måste sitta i rullstol. Det var inte den värsta sorten, utan mot den här finns det bromsmedicin, men ibland kan hon bli delvis förlamad, ibland i en dag och ibland kanske det till och med sitter i ett helt halvår. Det vet man aldrig. Läskigt.
Det händer så mycket med folk runt omkring mig nu. Folk som står en nära. Mamma och pappas granne står ju ganska nära också. Folk man känner liksom.
Det blir jobbigt när det blir så mycket på en gång.