maggiebrown

Det är många som har sagt att jag är känslokall.
Och jag har väl förstått det själv också att jag är det, eller som en vän sa, att jag har lättare att stänga av än andra. Och det är nog på ett sätt bra tror jag. Fast å andra sidan borde man väl också kunna känna känslorna och låta dom komma?
Men jag är inte sån. Och det tycker jag är bra.
Det kan komma på en gång, men sedan efter en kort stund blir jag så som jag är nu.
Känslokall. Avstängd från att kunna känna något alls typ.
Vi får se hur det blir...
Jag hatar den meningen.
Jag skulle nästan kalla mig synsk för oftast känner jag redan långt innan hur det blir.
Äh, jag vet inte alls jag. Jag kan inte bestämma även om jag skulle vilja.
Nu är det såhär och det är bara att "se hur det blir" alltså.
Hoppet är det sista som lämnar människan och ja, jag hoppas såklart. Som många andra skulle ha gjort. Men jag kan inte göra något åt hur det blir ändå. Men jag hoppas...hoppas så!