maggiebrown

In i minsta detaj...nästan bara.
Hotellet är bokat iallafall. Nu fattas bara tågbiljetter till GBG. Men fick höra en väldigt tråkig grej. Tony kommer inte komma till GBG förren rätt sent på kvällen. Det var ju mindre kul. 22-23 tiden trodde han.
Jag tänkte åka ner så jag var där vid 18 men nu blir det antingen 20 eller 22. Kan ju åka ner till 20, checka in på hotellet, som för övrigt är en båt, och sedan kika på TV och vänta. Men jag kommer väl somna innan han hunnit dit.
Men hur som helst så får vi säkert en alldeles underbar minihelg tillsammans. Det tvivlar jag inte ett dugg på.
Det blir nog Liseberg på lördagkväll med, hoppas jag.
Och så lite god mat och vin eller öl.
Något mer tänker jag inte göra tror jag.
Tänker inte shoppa ett dugg iallafall. Det är ett som är säkert. Vill ju hellre umgås med honom dom få timmar vi får ihop.
Så, resan blir alltså den 24-26 juli. Snart! Men vad jag längtar nu då.

Idag har jag jobbat. Det gick bra. Inte mycket att göra och chefen är borta så det blir ju en aning slappare då. På både gott och ont tycker jag.
Hem och svida om till hemmakläder och sedan åkte jag till Izolde och hade henne någon timme för T skulle ut och köpa kläder till semestern som dom åker på imorgon. Åh, vad jag kommer sakna henne den här veckan. Dom skulle vara borta till fredag. Så vad ska jag göra i veckan då?
Båda mina älsklingar är borta...

Fick ett tråkigt besked idag med.
T måste flytta. Dom ska riva huset han bor i. Fan vad dåligt, nu när han byggt lekstuga och satt upp gungställning och en gigantisk pool och grejjer. Fel att säga det innan då? Men hittade ett objekt på Blocket som han skulle ringa på. Hoppas han får tag i personen i fråga.
Så nu vet jag inte vart dom hamnar heller. I stan här såklart men det var ju så kort väg till dom. 5 minuter, och nu då?
Inget verkar gå min väg.
Och Tony sa att dom sökte folk på hans jobb i Norge så det var ju synd att jag inte kunde komma dit jag med. SÅKLART!
Nu när jag var i duschen så funderade jag över det. Kan man åka hem hit varje helg?
Nej, det går ju inte.
Alltså måste jag bo kvar här, i den här hålan och harva mig fram på dom jobb jag får i stort sett.
Nu menar jag inte att Izolde är en bromskloss på det viset, för jag menar att jag aldrig i hela mitt liv skulle lämna henne och flytta ifrån henne. Noway!
Fan vad mycket funderingar jag har nu känner jag.
Jag slits mellan saker jag borde göra och saker jag vill göra.
Jag slits mellan allting just nu.
Jag vill vara alla till lags men hur ska jag kunna?
Jag vill såklart vara den bästa mamman i hela världen och jag försöker allt jag kan. Och för henne är jag säkert världens bästa mamma. Jag vill vara en bra flickvän, och jag är så kär så jag vill vara med honom hela tiden, men hur skulle jag kunna det nu? Jag vill ha ett fint hem, jag vill vara en bra vän, jag vill vara en bra dotter som hälsar på hos de sina och visa hur mycket jag älskar min familj och mina vänner.
Men hur ska jag, ensam, räcka till?
När min tid just för tillfället bara är tid till jobb som det känns.
Jag vill vara på tusen platser samtidigt för att inte missunna någon. Jag vill vara med min dotter så hon ska veta hur mycket jag älskar henne samtidigt som jag vill vara med min Tony för att jag saknar honom så himla mycket.
Jag vill vara hemma, hemma hos mina föräldrar eftersom jag saknar dom så otroligt mycket också och längtar till Östersund och efter dom och min syster och bror, min morfar.
Jag önskar jag kunde dela mig i tusen bitar och sprida ut mig där jag vill vara och där folk vill att jag ska vara.
Kunde inte livet bara vara enkelt istället?
Det känns som det alltid är jag som ska åka. Jag åker omkring i min gamla bil, hälsar på och gör allt för att vara till lags. Men det är aldrig någon som kommer hit. Som ringer och säger: Nu kommer jag och hälsar på!

Om jag kunde lägga min hjärna i en burk där alla tankar kunde sparas och bli uttänkta så skulle jag göra det. Lägga ner min hjärna, alla tankar ramlar ur den och så har jag en helt ny tom hjärna, utan tankar. Allt nytt och fräscht och gårdagens problem finns inte längre till. Kan man göra så?
Jag hatar att tänka såhär mycket. Och vilja vara alla till lags.
Men hur ska jag sluta?