En enda lång vecka
För bara 2 timmar sedan lämnade jag min kära på bussen. Han skulle åka tillbaka till Uppsala. Han är nog framme nu. Det känns tomt, tråkigt och jag saknar honom redan. Det är ju en enda lång vecka kvar tills vi kan ses igen. Om inget annat händer vill säga.
Som sagt, jag vill ju såklart åka ner till han i veckan. Jag har ju ändå inget jobb. Jag ringde hotellet idag och hörde mig för men hela april såg lugn ut just nu. Helvete!
Så, alltså känns det som jag lika gärna kan vara i Uppsala som att sitta här hemma ensam. Men, jag får ju inte ta med Izolde dit ner så då måste jag vara hemma. Det känns lite surt. Inte så lite heller.
I fredags kom vi ju hem till mig, mitt i natten. Vaknade rätt tidigt på lördag förmiddag och gjorde oss klara och efter lunch drog vi till Gävle. Vi var på "apoteket" och så köpte vi en bit kött som vi åkte med hem till hans föräldrar. Vi skulle äta middag där innan vi skulle på fest hos hans kompis. God mat blev det!
Sedan gick vi till hans kompis och fortsatte dricka lite där och kolla på fotboll. Det var väl inte jättespännande men vi hamnade tillslut på Heartbreak såklart. Full som en kastrull var jag, så nu får det fanimej vara nog ett tag framöver.
På Heartan höll det på att gå illa. Riktigt illa.
Vi stog utanför och pratade med folk och så kramades vi lite och då tog jag ett steg bakåt och där var trottoarkanten så jag föll handlöst bakåt och han åkte med i fallet. Men han tog emot med ena handen och hade andra handen bakom mit huvud så jag inte skulle slå huvudet i asfalten, så han fick världens sår i handflatan. Men det var en himla tur att han höll bakom mitt huvud annars hade det kunnat gå riktigt illa! 4 vakter sprang fram för att kolla så det gick bra, vilket det gjorde, för mig iallafall. Det känns lite halvjobbigt det nu när jag ska dit och jobba nästa helg.
Bilden på oss är från hans föräldrar i lördags. Synd att man aldrig blir bra på bild!
Du blir visst bra på bild!
Så otroligt sötta ni är ihopp.
Du blir vist jättebra på bild gumman,kram!