maggiebrown

Det händer mycket roligt i mitt liv nu. Som jag nu äntligen kan skriva om.
Jag har träffat en ny. Jag har en ny pojkvän. En ny man i mitt liv. Det känns underbart fantastiskt. Han är underbar. Jättemysig. Kramsjuk som få. Pussas hela tiden, var som helst, håller mig i handen, vill vara med mig. Det känns hur bra som helst!
Jag kan nu berätta om han för jag har sagt till exet att jag träffat en ny. Och det blev nog en mindre chock för honom för nu verkar vi vara tillbaka på ruta ett igen. Jag blir så ledsen. Jag vill inte börja må dåligt igen. Få panikångestattacker och bli deprimerad. Det är så jobbigt.
Varför ska ex sätta sig emot hela tiden. Kan dom inte vara glada och fortsätta hjälpa till istället för att stjälpa?
Nu får jag inte ta med Izolde till nya killen för jag "känner ju tydligen inte honom" som exet sa. Så jag får snällt stanna hemma till onsdag då han hämtar henne igen.
Ja, det har ju varit lite turbulent den senaste tiden. Jag har mått dåligt som sagt och har knappt kunnat ta hand om mig själv så exet har haft Izolde under några veckors tid. Sedan tog jag time out och åkte hem till Östersund i 1½ vecka och hälsade på och blev ompysslad av mamma och pappa. Där blev jag sjuk, så jag var dunderförkyld i 2 veckor så exet ville inte att jag skulle smitta Izolde så han hade henne hos sig tills igår, då jag var frisk nog. Jag jobbade i helgen också så då kunde jag ändå inte ha henne. Men nu fick jag henne igår och ska ha henne till onsdag eller torsdag och då tänkte jag ta med mig henne till Uppsala och hälsa på då, men det är totalkört! Det blir kanske bättre sen, vad vet jag. Jag vet som inte ens hur man ska bete sig. Men jag visste ju att det skulle bli såhär. Och jag har haft sån himla ångest över att berätta för han att jag träffat en ny, just för att jag visste att det skulle bli såhär. Allt jag gör blir ju fel. Känns inte som jag får bestämma över mitt liv själv ibland bara pga han.
Jag kanske låter orättvis men jag har aldrig sagt till han att han inte får göra nåt med Izolde. Vill han åka bort med henne så varsågod. Är väl bara det att det är bra att veta var dom håller hus om det skulle hända något, därav varför jag sa att jag hade planerat att åka till Uppsala med henne idag. Men det gick inte. Men skulle jag vilja åka till Östersund hade det inte vart några problem. Eller om jag skulle hälsa på en kompis i någon annan stad, då hade det vart lugnt. Men nu var det inte ok bara för att det är min nya kille. Tvärstopp!
Och jag orkar inte bråka mer, för jag är så rädd att börja må dåligt igen. Det var så himla mycket bråk i höstas så det är ju inte konstigt att det blev som det blev med mig då. Man pallar inte hur mycket som helst. Har aldrig varit den som tagit åt mig men tillslut rann det över för min del också. Men nu mår jag ju bra. Tack och lov. Och jag vill fortsätta må bra så det känns som det är lika bra att bara låta det vara och lyssna på vad han säger.
Men då är jag rädd att förlora min nya. Att han ska tröttna på mig och mitt liv för att det är som det är.
Jag kanske överreagerar just nu, men det återstår att se vad som händer. Om det blir bättre eller om det fortsätter att vara såhär. Att jag inte ska få kunna bestämma över mitt och Izoldes liv utan att han ska lägga sig i. Jag hoppas att vi ska kunna göra som vi vill snart utan att någon annan ska lägga sig i på det viset. Jag berättar gärna vart vi ska och så, men sen vill jag kunna åka dit jag vill med utan att han ska ha något att säga till om, som det är just nu.

Nog om det...

Snart kommer Anna hit. Vi ska ses och kolla på stan en stund och äta lite lunch innan vi ska hämta ungarna på dagis. Då ska jag nog åka och köpa en dataväska i Valbo tror jag. När jag hämtat Izolde. Måste ha en. En rosa ska det vara.
Har städat lite på morgonen innan jag lämnade på dagis och kramats massor med lillgumman. Gud vad jag har längtat efter henne. Och hon är så himla go.
Inatt har jag vaknat några gånger av att hon har hostat som en tok. Men vid 4 imorse somnade vi om i min säng igen tillsammans. Mysigt!
Idag skulle T hämta henne för dom ska till farmor tydligen. Men det ska ju gå bra tydligen. Men jag får inte åka iväg med henne. Verkar inte som han litar på mig. Får ta upp det här med psykologen imorgon när jag ska dit. Ska bli skönt att prata lite imorgon. Känns som det behövs. Annars är min terapi att skriva, fast nu har det blivit så dåligt med det. Och jag är kass på att läsa mina vänners bloggar nu för tiden med. Tråkigt men jag har ingen ork.