Gud, ge mig styrka!
Jag förstår ingenting!
Izolde är som förbytt.
Är det 3-årstrotsen så vill jag inte vara med längre.
Får man lämna tillbaka?
Nej, det får man inte såklart.
Men imorgon ska hon hem till pappa och resten av veckan blir det dagis för henne. Hon kanske behöver det också?
Det spelar ingen roll vad jag försöker hitta på med henne nu för tiden. Hon blir vrång och förbannad på allting, hela tiden. Och då menar jag ALLTING!
Vi gick till gammelmoffa och hälsade på innan lunch och fikade lite där. Sen gick vi hem och lovade henne att vi skulle gunga här i lekparken så vi börja leka där och i början var det bra, men så plötsligt bara vända det och hon blev så jävla vrång! Då hotade jag med att vi skulle gå in om hon inte slutade skrika, men hon fortsatte så då tog jag vagnen och började gå hem. Då kom hon springade efter mig, skrikandes med världens högsta röst.
Jag vet inte hur man ska göra, för om jag sätter mig med henne och talar lugnt med henne och försöker förklara så blir det bara värre. Så det enda som hjälper just nu är att vända ryggen till och säga att man går hem. Då ger hon sig. Ska man behöva göra så?
Jag orkar inte tjafsa varje dag på det här viset, var och varannan timme.
Vågar knappt gå ut med henne utanför dörren just för att jag vet att hon när som helst kommer lägga sig rakt upp och ner på backen och börja gallskrika!
Så därför går filmen Lotta på Bråkamakargatan varm på DVD just nu. Hon älskar den och det känns som att det är lika bra att hon får se den så många gånger hon vill bara jag slipper tjafsa med henne.
Izolde är som förbytt.
Är det 3-årstrotsen så vill jag inte vara med längre.
Får man lämna tillbaka?
Nej, det får man inte såklart.
Men imorgon ska hon hem till pappa och resten av veckan blir det dagis för henne. Hon kanske behöver det också?
Det spelar ingen roll vad jag försöker hitta på med henne nu för tiden. Hon blir vrång och förbannad på allting, hela tiden. Och då menar jag ALLTING!
Vi gick till gammelmoffa och hälsade på innan lunch och fikade lite där. Sen gick vi hem och lovade henne att vi skulle gunga här i lekparken så vi börja leka där och i början var det bra, men så plötsligt bara vända det och hon blev så jävla vrång! Då hotade jag med att vi skulle gå in om hon inte slutade skrika, men hon fortsatte så då tog jag vagnen och började gå hem. Då kom hon springade efter mig, skrikandes med världens högsta röst.
Jag vet inte hur man ska göra, för om jag sätter mig med henne och talar lugnt med henne och försöker förklara så blir det bara värre. Så det enda som hjälper just nu är att vända ryggen till och säga att man går hem. Då ger hon sig. Ska man behöva göra så?
Jag orkar inte tjafsa varje dag på det här viset, var och varannan timme.
Vågar knappt gå ut med henne utanför dörren just för att jag vet att hon när som helst kommer lägga sig rakt upp och ner på backen och börja gallskrika!
Så därför går filmen Lotta på Bråkamakargatan varm på DVD just nu. Hon älskar den och det känns som att det är lika bra att hon får se den så många gånger hon vill bara jag slipper tjafsa med henne.
Kommentarer
Postat av: Anonym
om du går utan henne så blir det knappast bättre,tvärtom... är man så pass liten som hon är så hör det ju till.ungar kommer ihåg sånt där. men förhoppningsvis så växer hon från det..
Postat av: Johanna
Jag är livrädd för Lotta på bråkmakargatan, Madicken och Pippi långstrump. Det vill jag inte att mina barn ska se men det kommer ju aldrig att bli så antar jag.
De kommer väl se allt det där... Men jag är tokrädd att de kommer snappa upp ideer och beteende från de karaktärerna :-S
Fy fan vad hemskt att ha en unge vrång och sur som Lotta på bråkmakagatan, som hoppar från tak med paraply som Madicken och är prylgalen som Pippi.
Nej tack... Då är preventivmedel bra ;-)
Trackback
