maggiebrown

Jag har nu mer eller mindre bestämt mig.
Jag tänker flytta hem igen. Och jag har redan börjat söka jobb där uppe.
Jag såg igår att Cherry sökte nytt folk så jag skickade iväg en ansökan. Jag är ju redan anställda av dom så man kanske har det lättare att få jobb då. Hoppas jag iallafall.
SKa söka på ett hotell som sökte en massa folk med.
Så jag hoppas jag får svar av någon iallafall.



Så snart är Sandviken ett minne blott.
Det känns skönt på ett sätt och skrämmande på ett annat.
Att lämna Izolde här är värst. Det är väl bara henne och T jag kommer sakna. För visst kommer jag sakna honom med såklart. Men, vi pratade om det rätt mycket igår och han står bakom mig och tänker hjälpa till så mycket han kan. Dom kommer komma upp och hälsa på och så länge jag inte har något jobb så kan hon vara hos mig hur mycket som helst där uppe också så det kommer ju inte vara helt åt skogen.
Och sedan ska vi ses varannan helg, minst.
Så det kommer bli så bra så!
Bara man vill så kan man.
Jag tänker inte sitta här nere i den här hålan och vantrivas och må dåligt och inte känna att jag har någon här längre. Jag har varken jobb eller familj. Vad har man då? Sina vänner såklart, men det är inte på samma sätt.
Jag saknar Östersund, min familj och allt man kan pyssla med där uppe. Skoteråkning, slalom (jag har knappt åkt men har alltid velat det) fiske och allt annat. Det är en stad som utvecklas. Sandviken backar hela tiden, bak till stenåldern.
Nej, nu har jag bestämt mig och ingen kan ändra på det. Jo möjligtvis om jag fick en heltidstjänst här nere. Då skulle jag nog stanna kvar. Eller ja, det skulle jag göra. Men annars inte.