maggiebrown

Inatt hände något märkligt som jag vill dela med mig av.
Jag måste nog gå tillbaka till för ungefär ett år sedan för att först kunna förklara det hela.

För ungefär ett år sedan hade jag ganska nyligen separerat från dotterns pappa.
Jag bodde själv igen.
Jag jobbade natt på krogen och extra på hotell.
En natt vaknade jag av en stark doft av herrparfym i mitt sovrum. Izolde låg bredvid mig och jag blev livrädd att någon var inne i min lägenhet.
Jag ringde upp hennes pappa och berättade och samtidigt som jag hade honom i luren på utifall det faktiskt skulle vara någon inne hos mig gick jag runt och kollade, men vi var ensamma.
Det läskiga med det här var att ytterdörren var olåst.
Det var precis som att någon ville säga åt mig att gå upp och låsa dörren om oss.

Någon vecka senare skulle jag jobba på hotellet. En helg tror jag det var.
Jag skulle börja kl 9 eller om det var 9:30.
Iallafall vaknade jag med ett ryck av att någon eller något vrider om ena persiennen i mitt sovrumsfönster åt fel håll. Det blev ljusare och jag slog upp ögonen livrädd. Först fattade jag inte vad som hänt men sedan såg jag att persiennerna var åt varsinna håll.
Det kändes som att någon passade mig och såg till att väcka mig så jag kom upp i tid till jobbet.

Det här hände medans jag mådde jättedåligt. Jag var totalt nere. Kände ingenting. Ville ingenting. Allt gick på rutin, eller vad man ska säga. När jag tänker tillbaka så kommer jag inte ihåg sådär jättemycket mer än att jag var riktigt deppig.

Hur som helst.
Sedan den gången har det inte hänt något sådär jättestort. Jag tycker mig ha hört saker, diffust, så jag kan inte på rak arm säga att det faktiskt spökar på riktigt.
Men så inatt, här hemma hos mina föräldrar så hände det igen.

Jag sov och vaknar av att jag känner hur någon sätter sig ner på sängen. Vid mina knäveck.
Jag låg på sidan in mot väggen och känner hur någon eller något liksom försiktigt sätter sig ner och sedan hur det här något lutar sig mot mina ben/knäveck.
Just då tänkte jag inte så mycket på det utan somnade om.
Och så imorse när jag vaknar så känner jag mig på något vis så utvilad. Jag känner mig som ny på något vis. Som att själen har fått nytt liv. Eller att jag fått mer liv i mig. Mer glädje än dom senaste 2 veckorna.
I fredags bröt jag ihop vid middagsbordet och sprang iväg och tjöt som ett litet barn. Det gick inte att stoppa.
Igår var dagen en enda pina.
Men idag känns det helt annorlunda.
Så lätt.

Så min tanke med det här just nu, är att det kanske var någon eller något som kom och tog bort det jobbiga och tröstade mig och fick mig att komma till ro igen.
Tankarna och känslorna kommer för alltid att finnas kvar men kanske ville den eller det hjälpa mig så jag inte behöver ha den där tyngden över mig.
Kan det vara så?
Jag hoppas det är så.
Jag vill inte se mina livlösa ögon i spegeln igen.
Jag som alltid är glad.
Jag som alltid ska vara glad.
Men nu kanske jag börjar bli mitt gamla jag.
Efter inatt.
Så, kan det verkligen vara så att jag fick en hjälpande hand inatt?