En helt vanlig söndag för mig...

...medans det inte är det för andra.

Livet är inte rättvist alls.
Varför ska små barn bli svårt sjuka?
Få dödliga sjukdomar och försvinna från livet.
Hur klarar man som förälder att få ett sådant besked?
Hur klarar man av att gå vidare?
Det svar jag kan tänka mig att dom svarar är att man måste det.
Både för barnets skull och sin egen.
Man måste nog vara så positiv man bara kan så man inte gräver ner sig totalt och slutar leva.
Det är ju inte ens säkert att det går så pass långt heller.
Man tänker ju alltid att det händer aldrig någon nära, men nu har det just hänt någon nära.
Det känns så orättvist att ett så litet barn har blivit sjukt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0