Rubrik..
Jag vet inte vad jag ska sätta för rubrik på det här inlägget.
Det kommer handla om olika saker.
Det första är ju att det är minnesstund på TV4 nu för Michael Jackson.
Hans guldkista står framme vid scenen och just nu sjunger Lionel Richie.
Det är ganska vackert på något sätt. Att veta att han ligger där i guldkistan. Men på samma gång kommer tanken på att han inte har någon hjärna. Den är kvar för provtagningar. Det känns ganska makabert. Var inte hans hjärna Michael Jackson, geniet? Det var hans hjärna som skapade musiken, men den får inte bli begravd.
Konstig tanke kanske.
Vidare så kommer det nog inte bli någon Göteborgsresa. Fick jag reda på idag.
Jag mailade min chef på Cherry igårkväll för att fråga om jag hade pass den helgen och tydligen hade jag det. Har ju bara fått schema för första 2 veckorna nu i juli så jag hade ju ingen aning om dom resterande helgerna. Och den enda som kunde ta mina pass har semester, plus att hon kanske ska på festival då så hon kunde inte lova något alls. Alltså menas det med att hon inte kan.
Så när ska vi nu ses, älskling?
Men så till det positiva. Om det blir som jag vill nu då.
Tony sms:ade igår och sa att det var synd att jag inte kunde komma dit och jobba eftersom dom behöver mer folk.
Jag pratade med mamma på kvällen och har funderat över det hela dagen.
Så jag pratade med Izoldes pappa nu ikväll och berättade min jobbsituation som han är medveten om redan och han står helt och hållet på min sida när det gäller jobb. Så han tyckte ju absolut att om jag fick chansen att åka till Norge och jobba så skulle jag göra det.
Han och Izolde skulle isåfall komma och hälsa på där och jag ska ju såklart åka hem så ofta jag kan och får möjlighet till. Det kändes himla skönt att höra han säga det. För han förstår ju självklart att jag också vill ha ett jobb och kunna försörja mig och Izolde jag med. Kunna spara till semestrar och ge henne det absolut bästa.
Så jag hoppas innerligt just nu att jag får åka till Norge och jobba jag med.
Det behövs. Om inte för pengarna så för självförtroendet.
Men, man ska inte ta ut något i förskott. Just nu vet jag iallafall att jag har T:s fulla stöd till att åka någon annanstans och jobba iallafall och det känns jävligt tryggt måste jag erkänna.
Men just nu vet jag inte om den positiva nyheten överväger den negativa. Den att jag inte får träffa Tony på ytterligare några veckor. Hur länge ska man behöva vänta?
Det kommer handla om olika saker.
Det första är ju att det är minnesstund på TV4 nu för Michael Jackson.
Hans guldkista står framme vid scenen och just nu sjunger Lionel Richie.
Det är ganska vackert på något sätt. Att veta att han ligger där i guldkistan. Men på samma gång kommer tanken på att han inte har någon hjärna. Den är kvar för provtagningar. Det känns ganska makabert. Var inte hans hjärna Michael Jackson, geniet? Det var hans hjärna som skapade musiken, men den får inte bli begravd.
Konstig tanke kanske.
Vidare så kommer det nog inte bli någon Göteborgsresa. Fick jag reda på idag.
Jag mailade min chef på Cherry igårkväll för att fråga om jag hade pass den helgen och tydligen hade jag det. Har ju bara fått schema för första 2 veckorna nu i juli så jag hade ju ingen aning om dom resterande helgerna. Och den enda som kunde ta mina pass har semester, plus att hon kanske ska på festival då så hon kunde inte lova något alls. Alltså menas det med att hon inte kan.
Så när ska vi nu ses, älskling?
Men så till det positiva. Om det blir som jag vill nu då.
Tony sms:ade igår och sa att det var synd att jag inte kunde komma dit och jobba eftersom dom behöver mer folk.
Jag pratade med mamma på kvällen och har funderat över det hela dagen.
Så jag pratade med Izoldes pappa nu ikväll och berättade min jobbsituation som han är medveten om redan och han står helt och hållet på min sida när det gäller jobb. Så han tyckte ju absolut att om jag fick chansen att åka till Norge och jobba så skulle jag göra det.
Han och Izolde skulle isåfall komma och hälsa på där och jag ska ju såklart åka hem så ofta jag kan och får möjlighet till. Det kändes himla skönt att höra han säga det. För han förstår ju självklart att jag också vill ha ett jobb och kunna försörja mig och Izolde jag med. Kunna spara till semestrar och ge henne det absolut bästa.
Så jag hoppas innerligt just nu att jag får åka till Norge och jobba jag med.
Det behövs. Om inte för pengarna så för självförtroendet.
Men, man ska inte ta ut något i förskott. Just nu vet jag iallafall att jag har T:s fulla stöd till att åka någon annanstans och jobba iallafall och det känns jävligt tryggt måste jag erkänna.
Men just nu vet jag inte om den positiva nyheten överväger den negativa. Den att jag inte får träffa Tony på ytterligare några veckor. Hur länge ska man behöva vänta?
Kommentarer
Trackback
