maggiebrown

Ordspråket säger ju iallafall det men jag känner mig inte det minsta stark.
Jag vill ha Dig här. Inte där borta i ett annat land.
Ville inte släppa taget igårkväll innan Du skulle kliva på tåget. Jag mådde så dåligt så jag trodde jag skulle kräkas.
JAG VILL INTE DET HÄR!
"Det kommer gå fort" sa Du, men det tror jag inte.
Det har ju inte ens gått ett dygn och jag saknar Dig redan så mycket.
Kärleken har inga gränser...bara en stor, fet, jävla landsgräns just nu.

Idag slutade jag klockan 12. Började 6. Åkte hem och åt en snabb lunch bestående av sallad från igår när vi var till stranden. Bytte om och for till dagis och hämtade Izolde. Hade bett dagispersonalen att inte lägga henne efter lunch så jag kunde hämta henne på en gång istället för att vänta till halv två. Sedan for vi hem till T och la oss i sängen och somnade till 15:20. Då kom han hem och så var vi ute större delen av eftermiddagen. Jag åkte och köpte grillmat och vi åt allihopa. T:s bror och brorsbarn var där också och så kom det fler släktingar till dom.
Vi badade och solade tills det var dags att packa ihop och gå in.
Så jag åkte hem.

Imorgon har jag verkligen arslet fullt.
Börjar 5 imorgonbitti. Sedan 15:15 ska jag ut och golfa. Tävla faktiskt. Så jag lär nog inte vara hemma förren tidigast 21 imorgonkväll.
Ska till banken efter jobbet imorgon och så ska jag ha en ny mascara.

Allt känns som meningslöst nästan just nu.
Vet ju inte när vi kommer ses igen. Och ett jävla halvår går inte snabbt...

Du är saknad till tusen...