Izoldes första gymnastikträning

Ja, vad ska man säga?
Det var ju hur gulligt som helst men hon blev ledsen redan i omklädningsrummet stackarn.
Hon var superglad när vi var på väg till gympahallen men i omklädningsrummet blev hon jätteledsen och grät. Hon förstod ju inte varför hon skulle byta om och så var det en massa annat folk där inne som hon aldrig sett förr. Och hon är ju väldigt reserverad av sig. Så det är ju klart att hon blir rädd kanske.
Sedan när det var samling skulle alla barnen, och föräldrar som var med sina barn, sitta i en ring och då blev hon jätteledsen igen och började ropa på mig, så jag och T bytte så jag fick sitta där i ringen med henne istället.
Då gick det bättre.
Sedan bytte vi igen när det skulle lekas lite. Dom sjöng och gjorde någon ramsa innan det var dags att plocka fram alla redskap.
Dom skulle gå balansgång, hänga i ringar, klättra på ribbstolar, rocka rockring, hoppa hopprep, göra kullerbyttor och hoppa från en hög plint ner på en tjock madrass.
Det sistnämnda blev Izoldes absoluta favorit!
Men det tog en hel halvtimme innan vi fick sätta ner henne på golvet och innan hon förstod att man kunde hoppa, som hon älskar. Hon ville vara i våra famnar och var jätteblyg och reserverad. Men tillslut släppte det då och hon hoppade massor från plinten. Där var hon resten av tiden och hoppade och varvade det med att klättra på ribbstolen ända upp.
Och så drack hon vatten mellan gångerna. Gullhjärtat mitt! Hon var för go i sin lilla rosa gymnastikdräkt! Finast av allihopa, precis som vanligt!
Sedan var det dags att plocka ihop och hon blev jätteledsen för hon ville ju hoppa mera. Sedan skulle dom ha lite avslappning och då kom hon plötsligt på att hon skulle ha läppstift av farmor, som var med hon med och tittade på. Så tillslut fick jag säga till henne på skarpen att farmor inte alls hade nåt läppstift, och vilket vrål hon gav då. Men T kom till undsättning och hon blev lite lugnare.
Sedan var det slut och vi klädde på henne och jag tyckte att hon var lite tussig på nåt vis. Snorade lite och ville bli buren sen. Så jag fick bära henne halva vägen till bilen. Så nu blir hon säkert förkyld hon också.
Men det var roligt att vara med och se på när hon sprang runt där och hoppade och lekte lite.

Imorgon ska jag nog jobba igen. Jag känner mig piggare men jag är ju inte helt frisk än. Men jag blir stressad av att vara hemma, på nåt konstigt vis. Drömde till och med om chefen inatt att han hade kommit på mig att vara ute varje dag, trots att jag ska vara hemma. Usch, vilken hemsk dröm! Han var jättearg och skulle ge mig sparken.
Får se hur jag känner mig senare och ikväll men imorgon blir det nog jobb, som det känns just nu iallafall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0