Uppäten innifrån!

Det känns som det äter upp mig från insidan.
Jag försvinner mer och mer ju mer jag tänker på det.
Det gnager.
Det gör ont.
Bit för bit...
Är det sånt här man kan bli galen av?
Måste få prata om det.
Men jag försöker låta bli att tänka på det.
Vill inte tänka på det.
Hålet blir större, och större, och STÖRRE ju mer jag tänker på det.
Det är äckligt!
Önskar för allt i hela världen att det aldrig hänt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0